Exakt
1 månad kvar till vår (
GHU´s) årliga agilityuppvisning på
GBG Horse Show nu - dax att ta tag i uppstrukturering av planeringen av alla funktionärer och hundekipage, och även själva agilityträningen för egen del. Idag är det faktiskt också ganska så exakt
5 månader sedan vi tog vårt senaste agilityhinder, inte ens en slalomport är gjord sedan den
27/8... Måtte motivationen komma tillbaka nu!
Har funderat lite på hur jag vill lägga upp vår väg tillbaka till agilitytävlingarna, men vet inte alls vad som är "bäst" - ska jag i stort sett bara fokusera på KF-hinderna, ska jag inte träna KF-hinderna alls, ska jag träna om KF-hinderna (running?), ska jag fortsätta med KF-hinderna där vi är...? Ja, för er som inte vet vår historia så är just KF-hinderna en ENORM frustration både hos mig och
Combat - en evig ond cirkel av bråk och besvikelse på tävling, på träning sitter de till 98% exakt som de ska... I stort sett hela första säsongen vi tävlade satt de jättebra även på tävling, men då var det annat runt omkring som gjorde att vi diskade oss, vilket ju inte är så konstigt alls utan helt förståeligt, men sedan hux flux hände någonting och KFen (nedfarten) förvandlades i
Combats ögon till en påfart till autobahn med tarmpolinhopp minst 1 meter innan själva kontaktfältet.
Detta är fruktansvärt täranade och förstör så otroligt mycket i hela hunderiet för min del, det är ju agilityn jag tycker bäst om och jag gillar verkligen agilitylivet med tävlingar kors och tvärs över landet (till viss måtta dock, det får inte ta över hela mitt liv och varenda helg), men när man gång, på gång, på gång, på gång, på gång reser långväga, betalar massvis av pengar för boende, bensin, anmälningavgifter, mat osv och bara kommer till
3e, 4e hindret (det är nästan alltid balansen precis i början av banan i klass 1) - då tröttnar man till slut på att bli ledsen, arg, besviken och ger till slut upp, hur trevligt och kul det än är "runt omkring" själva tävlandet och hur bra det än går i hopploppen (
2 pinnar i
Hopp 2 och
1 pinne i
Agility 1 som vi dessutom vann mest på tur), och jag kan lova att jag inte är någon som ger upp i första taget, till
99% aldrig - att ge upp ser jag som ett mkt stort misslyckande...
Men,men, nu ska vi försöka ta tag i det här igen och vi har
Scandinavium att sikta på som första delmål och sporre, som tur är har vi inte med Aet och balansen där utan bara gungan och den är ändå OK.
Tävla ska vi inte göra för ens tidigast i slutet av
april/maj - kanske den
28/4 i Lomma, eller vår egna inofficiella på
GHU den
29/4, eller
12/5 på
Råådalen, eller
26/5 på
Söderåsen - får se hur det känns längs vägen och när jag tror vi är redo...
Kanske hittar vi vägen tillbaka och en bättre stressbalans på tävlingarna, kanske inte, men jag ska ge det en chans till i alla fall - det är möjligt att jag kommer fram till att agilityn inte är Combats grej, att det blir för mycket negativ stress och dålig energi, men samtidigt så har det börjat gå riktigt bra i övrigt i agilityn (dvs i allt utom just kontaktfältshinderna) så det känns ändå som att vi BORDE kunna komma tillrätta med även KFen - frågan är bara HUR? Det är det som är så förbannat svårt...
Well, wish us luck - om ca 1 timma står vi bland hinderna uppe på GMBK´s plogade grusplan...
**CREA DIEM**//Sarah
.
Det fick bli en film i hur jag tränar upp en hund för att kunna tävla freestyle.
Så kul att det också speglades i betyget!
som visar lite skojiga missförstånd, knäppa matte som är helt förvirrad eller i vägen för de duktiga hundarna. Helt enkelt de mindre bra tagningarna när vi filmade 
kort sagt. Mål för start och titeljakt blir till hösten om allt går väl.
