Fy vad det är tomt hemma utan
Combat. Han fick vara kvar i
Torslanda hos
mamma, pappa och
Milou efter kvällspromenad med
mamma och en kompis till henne. Själv drog jag direkt till gymmet i
Sisjön och hade lite skön egentid. Gillar att vara på gymmet sent faktiskt, det är betydligt mindre folk och man kan drömma sig bort i sin egna värld för en stund. Synd bara att inte
Frölundaanläggningen har öppet till
23 som
Sisjön har, men det funkar ändå =) Taaack
Cillen för att du visade mig styrketräningsvärlden ;) jag är betydligt mindre bunden till tider nu när jag kan variera mina grupp-pass med egen träning på maskiner och med vikter. Väldigt skönt!
Just det här med "egentid" har jag ju tidigare skrivit om här, att jag gillar att träna själv och inte behöva tänka på någonting än att bara vara. De enda som får dela min "egentid" är
Emma P &
Cillen ;)
Igår när jag skulle byta om blev jag dock lite irriterad faktiskt när jag stördes av en liten unge på sisådär
1,5-2 år... Flera kommer säkert tycka att jag är en korkad, känslig gnällspik nu, men då får ni tycka det helt enkelt :P
Precis vid mitt skåp satt ett gäng med tjejer i ca
20-25-årsåldern och pladdrade med varandra, och på golvet stod ungen och lekte med skåpsluckor bredvid mitt skåp, och självklart när jag kom skulle hon på min dörr och söka kontakt med mig. Jag totalignorerade henne och visade tydligt att jag inte var intresserad av att ha en unge vid mina fötter, pillandes på mina saker när jag skulle byta om för att dusha. Lite lamt försökte en av tjejerna få ungen att leka med en lucka iaf
2 skåp ifrån mitt, men inte med något större egnagemang att få henne ifrån mig, var nästan nära på att be dem att ta bort henne och ha lite mer koll, men bet mig i tungan och gick in i dushen istället. Som tur var gick de innan jag var färdigdushad iaf...
Det är inte det att jag missunnar de som har barn att träna, och jag tycker faktiskt att det är jättebra att det finns barnpassning på de flesta
SportLife-anläggningar.
MEN måste man av någon anledning ha med sitt barn in i omklädningsrummet tycker jag faktiskt att man får ha koll, istället för att sitta och babbla med sina kompisar. Likväl som jag har koll på att
Combat inte springer fram till allt och alla... Alla gillar inte hundar och alla gillar faktiskt inte barn... Jag tycker de kan vara jättesöta på håll och gillar såklart mina kompisars barn och min kusins, och kan absolut sakna flera av dem jag haft på dagis och skola de
2 år som jag jobbade inom den världen. Men är inte den som gullar och vill hålla i dem överdrivet mycket kan jag väl säga. Den dagen,
OM, jag skaffar barn, kan jag lova att jag inte har med dem på gymmet
20:30 iaf. Gymtid = min tid, och så kommer jag verkligen försöka ha kvar det även i framtiden.
Färdiggnällt ;)
Idag på inspelningen gjorde
Combat 2 ganska "jobbiga" scener som jag var lite orolig över faktiskt. I den ena skulle han apportera en pappersmapp och den andra ligga stilla bredvid
R när hon satt på en trappa.
Mappen har vi tränat på mycket hemma och det har gått kanonbra, över förväntan faktiskt. Han hämtar dem med förtjusning
10-20 meter bort utan problem. Det svåra är att jag aldrig vet hur miljön exakt ser ut innan en tagning, och inte hur scenografin ska vara. Det jag tränat på var att han springer ut från mig efter att jag kastat iväg mappen, eller ha lagt den en bit bort, på gräsunderlag och hämtar in den till mig. Det visade sig att det skulle utspela sig på en bergsknalle, och att han först skulle gå med
R &
K som skulle kasta iväg en pinne som han skulle sticka efter, men istället komma tillbaka med mappen till dem, alltså väldigt olikt det vi tränat. Att det står ca
15 knäpptysta och spä´nnda personer runtomkring, en stor kamera, ljudbommar i luften och andra konstiga saker här och där, gör ju inte saken bättre. Dessutom vet han mycket väl att när vi spelar in så ska han inte vara med mig, utan med skådespelarna, så det är till och med svårt att få honom att komma till mig under tagning, vilket vi ville nu. Men efter lite lirkade och funderande så gick det :) Jag satt precis ur bild där pinnen kastades iväg och fick lockat honom till mig. När skådespelarna sagt sina repliker fick jag försöka hetsa honom att ta mappen och försöka skicka iväg honom tillbaka in i bild och släppa mappen nedanför deras fötter. En del försök blev riktigt lyckade och en del halvdanna, ska bli väldigt spännande att se resultatet "på riktigt" sedan!
Den andra scenen var jag inte alls orolig över först då jag trodde att han bara skulle sitta på en trappa bredvid
R i stort sett. Men återigen så handlar allt om hur scenografin är... Jag kan lova att det inte är lätt att få en
berger att se ledsen och nedstämd ut, och samtidigt ligga kvar när någon kommer och ställer ner en macka och ett glas mjölk precis bredvid, säger några ord och sätter sig ned på huk och lägger handen på
R, och sedan går igen. Lägg sedan till att det görs i snitt ca 4
-8 omtagningar, och från
2-3 olika kameravinklar (alltså kan en scen som kanske ska visas i knappt någon minut, hålla på att spelas in i upp mot
1-1,5 timma). Mellan varje tagning kutar det runt folk hit och dit som fixar med rekvisita, hår, kläder, kamera- och ljudutrustning mm, och det gastas även instruktioner till skådespelare och diverse andra i teamet. Men även här fick vi till det efter lite klurande, han låg nog still i knät på
R i samma position i närmare
30 minuter med ett fåtal "bensträckare" :) Underbara hund!! Alla som har
bergers vet att de inte är de keligaste hundarna precis, och de gillar inte att bli varma, alltså ligga i knät allt för länge. Men han grejade det kanonbra :)
Det som är väldigt intressant, men även det som gör att en del saker inte blir så lätta att göra som de egentligen borde vara, är det här med hur hundar påverkas av energier (där håller jag faktiskt med
Cesar Milan, som annars inte är någon favorit i mina ögon pga hans metoder). Man märker extremt tydligt på
Combat när han ska göra vissa saker i tagning att hans egna energi går ner väldigt mycket, och att han nästan "stänger av" på grund utav all press och spänning som ligger i luften då de magiska orden "
Var så goda" har ropats. Inspelningsmiljön och allt runt omkring är väldigt speciell, med väldigt mycket känslor överallt och ständig tidspress, inte optimala förutsättningar för en hund med andra ord. Jag är väldigt imponerad och stolt över hur bra
Combat tar allt detta för det mesta. Min lilla duktiga charmpärla :)
Ska försöka sova nu fasten han inte är hemma.
Pappa ska hämtas på
BMW imorgon bitti och sedan köras till
Landvetter, och då har han med sig
Combat :) Ska vara ute på inspelningen vid
11 för medverkande i
1 scen efter att jag lämnat
pappa. På kvällen är det återträff med vår studiecirkel i Tävlingspsykologi som vi gick i våras, najsnajs :)
.
