Att få fram nya beteenden

Skrivet av Lojs

I klickerträning kan man tänka att det finns tre nivåer av sätt att få fram beteende.Minst hjälp:Fångande och frishejping  Mer hjälp:Targeting, tillrättaläggande, observationsinlärning  Mest hjälp:Fysisk hantering, lockande   Man vill helst använda så lite hjälp som möjligt, varför? Jo, för att man vill ha så lite som möjligt att träna bort sedan.   

Fånga beteendet
Ettan på listan är det absolut bästa sättet att få fram ett beteende, finns det redan i vardagen så kan man fånga ett beteende som ser ut precis som man vill ha det utan att behöva oroa sig för vilka hjälper man måste jobba bort och liknande.
Exempel på saker man kan fånga i vardagen är till exempel om man har en hund som sprätter när den har kissat, eller en hund som snurrar av glädje när man kommer hem.
Det man gör då är att man belönar direkt när man ser beteendet. Ska man belöna sprättande så ser man till att ha med sig extra gott godis på promenaden, ska man belöna snurr när man kommer hem så kanske man kan ha en godisskål stående innanför dörren.  

När man belönat beteendet ett gäng gånger så kommer man få mer av det i just den situationen, man fortsätter belöna och beteendet kommer att sprida sig till fler situationer och man kan plocka in det i den regelrätta träningen.  

Frishejping
Här låter man hunden jobba fritt, utan hjälper. Det man ska tänka på är att dela upp träningen i riktigt små delar så att det inte blir för svårt för hunden.
Ett exempel är om man vill få hunden att trampa på en platta på marken. Man börjar med att förstärka att den tittar åt det hållet, tar ett steg åt det hållet, tar ett steg till åt det hållet, nosar på plattan och så vidare. Dela i riktigt små delar av beteendet och belöna ofta är receptet! Med ofta så menar jag att med ett kort beteende så klickar man ungefär var femte sekund! Klick – ge godis – svälj – nytt beteende – klick – ge godis… En bra regel är 80%-regeln. Man håller sig hela tiden på 80% lyckanden i inlärning, varken mer eller mindre!Hur menar jag då? Jo, om du kör 5 repetitioner så ska hunden få belöning 4 av dem, får den belöning färre gånger så är det lite för svårt, får den belöning oftare så är det för lätt, det ska hela tiden vara en liten utmaning! Det är inte så avancerat att räkna lite på det när man tränar och det är en stor hjälp.  

Vad menar jag då med belöningsplacering?
Jo, att man är lite smart när man belönar, om jag vill att hunden ska gå till plattan på marken så ger jag hunden godisbiten precis över plattan så att hunden börjar dra sig åt det hållet. Ett annat exempel är om man frishejpar slalom mellan benen, jag ställer mig bredbent, klickar när hunden tar ett steg emot mig och ger godbiten mellan mina ben, så får hunden ett sug åt det hållet till nästa repetition.Om ni ska lära in något nytt med frishejping, låt det gärna ta någon extra minut att planera hur ni ska belöna, det gör stor skillnad på hur lång tid inlärningen tar.
En sak som är bra att tänka på när man belöningsplacerar är att likna hunden lite vid en planka. Om huvudet åker upp så åker baken ner (Bra till belöningsplacering i sitt), om huvudet åker ner så åker baken upp (bugande). Samma sak i sidled, tar man hundens huvud till höger så åker baken åt vänster. Bra att tänka på till exempel om man vill att hunden ska gå sidledes i frontposition, vill man att baken ska följa med åt höger så ger man godisbiten på vänster sida om hundens huvud.  

Vissa saker är riktigt svåra att frishejpa, det lär man sig efter hand.
Till exempel snurren är jättesvår att få fram med frishejping, när man först måste belöna huvudrörelse, ett steg med tassen osv så kan det lätt bli att man får fram andra saker, som att hunden söker sig åt det hållet dit man shejpar den, istället för att snurra runt så börjar den gå åt vänster och kolla in mattan där, eller liknande. Ofta så har man ju dessutom arbetat en massa med ögonkontakten och att då få hunden att frivilligt vända sig bort utan ett särskilt mål är svårt.
Nu säger jag inte att man ska undvika att frishejpa saker som är svåra, men det man kan ju ”välja sina fighter”, vill man inte lägga ett jättearbete på att få fram snurren så kanske man inte ska frishejpa den. Medan om man vill ha något att pyssla med ett tag så kanske det är en perfekt utmaning! 

Targeting
Targeting går ut på att lära hunden att nudda/gå till/trampa på en så kallad target för att sedan kunna använda det till att få fram beteenden.
Vanliga targets är target-stick med nosen, tramptarget och handtarget.
Target-stick med nosen går ut på att man lär hunden att nudda toppen på en pinne och hålla kvar nosen där och följa efter när targeten flyttar sig. Man kan till exempel använda det vid inlärning av snurr eller stå på bakbenen, det är smidigt att ha en target-stick som räcker längre än vad man själv gör.Handtarget är lite samma sak, man lär hunden att nudda ens hand och följa den, kanske att den får följa ett pekfinger eller handflatan, det väljer man själv.
Tramtarget är en platta på marken, ofta en musmatta, som man lär hunden att trampa på med en eller två tassar. Den kan man använda till exempel när man lär hunden att utföra rörelser på avstånd, man skickar hunden till targeten och ger den kommandon när den då är en bit bort.  

Target-överföring är att överföra sin target till något annat, till exempel om man lägger en tramptarget bredvid en lyktstolpe och skickar hunden ett par gånger, sedan visar man hunden att man tar bort targeten och ser om den kan gå till samma ställe igen ändå. Ett annat exempel är om man med en target-stick pekar på sin ficka ett par gånger och sedan låter hunden dutta med nosen på fickan utan att target-sticken är där.
Target-överföring börjar man träna tidigt när man arbetar med target, för om hunden bara lärt sig det konceptet så är det jättelätt att använda och det är väldigt användbart i många situationer! Ett annat exempel, om man vill lära hunden viska i örat, man pekar på örat med target-sticken ett par gånger, sedan vet ni vad som händer när man låter bli att visa. ;)   

Observationsinlärning
Detta är lätt att förklara, men svårare att använda sig av.
Det är helt enkelt att hunden lär sig genom att se andra göra samma sak. Som att den ser en annan hund springa igenom en agilitytunnel och få en godis för det och sedan gör om samma sak själv. Vissa hundar är duktiga på detta, men de är få och jag tror inte jag vet någon som faktiskt använder det här i sin träning.Men det skadar ju inte att prova, försök och se vad som händer. =)  

Fysisk hantering
Detta är att man formar hunden som en docka på ett ungefär, vill man ha vacker tass så plockar man upp hundens tass och ger godis, gör det en massa gånger och hoppas på att hunden fattar och sedan gör samma sak av sig själv.
Vissa hundar fattar detta, särskilt om det är vana vid frishejping och alltså vana att tänka själva. Det är dock en metod med nackdelar, det man gör är att man hela tiden belönar en passiv hund, detta kan göra att hunden får svårt för att bjuda på frivilliga beteenden och kanske till och med blir svår att få att göra saker på kommando, iom att den får så väldigt mycket belöning för att vara passiv och bara låta sig formas. Jag ser dock ingen fara med att prova det någon gång, kanske för skojs skull.   

Lockande
Lockande går helt kort ut på att man använder en godisbit till att få hunden dit man vill, ofta går man sedan över till att locka med handen utan att det är godis i den och till sist så tränar man bort handrörelsen och har bara ett röstkommando.
Lockande med godis verkar vara den absolut vanligast metoden bland freestyleutövare. Då är det väldigt bra att veta att det är en metod med flera nackdelar.
En nackdel är precis som med fysisk hantering, man belönar hela tiden en passiv hund och av det så får man en passiv hund. Vill man inte ha en passiv hund, utan en initiativrik sådan så är det ju en stor nackdel. Samma risk finns för övrigt med överdrivet användande av targets. 

En annan nackdel är att det är en väldigt stor hjälp som är svår att arbeta bort, särskilt om man alltid använder lockande.
Det är bara att titta på vilken freestyletävling som helst, man kan peka på att det ekipaget lärde in snurr med lockande, man ser en stor rörelse med armen, det där ekipaget lärde in gå mellan benen med lockande, föraren går med händerna framför hundens nos.
Nu kan man argumentera att det faktiskt går att arbeta bort hjälperna och dessutom kan man i vissa rörelser göra hjälpen till en snygg dans-rörelse för en själv, och det är ju dans det handlar om. Visst, det går absolut att träna bort, men varför ser man då dessa hjälper så väldigt tydligt på så många ekipage i tävlingsringen? Om man inte använt den hjälpen från början, utan istället kört frishejping, så finns ju inget att arbeta bort.
Jag kan absolut köpa att det man bli en snygg dans-rörelse för en själv, men blir det inte liiite tråkigt att se 10 ekipage på rad som gör en snurrande rörelse med en arm när hunden ska snurra? Hur mycket roligare blir det inte att kunna vara helt fri och göra precis vilken egen rörelse man vill? Visst, man kanske tycker den där snurr-rörelsen med armen är snygg, då kan man ju använda den ändå, även om man inte lockat fram rörelsen. Det är poängen, utan lockande blir man fri att göra som man vill.   

Min tankegång vid inlärning
När jag försöker få fram nya beteenden så brukar jag gå i ordningen fånga – frishejping – targeting – lockande. Det är mer sällan jag använder mig av något av de andra sätten att få fram nya beteenden.
Först tänker jag alltså över om jag redan har beteendet någonstans i vardagen, eller kanske bara början på det beteende jag vill ha, något att utveckla som jag kan fånga.
Finns inte det så försöker jag fundera ut en bra träningsplan för frishejping, det är min vanligaste lösning.Hittar jag ingen smidig väg med frishejping så brukar det gå med någon form av target.
Som sista utväg, om targeting inte fungerar så tar jag till lockande. När man använder det så sällan så har man en smart hund som tänker själv, och eftersom den är van att tänka ut egna lösningar så går det ofta riktigt fort att plocka bort godishjälpen och förhoppningsvis slipper man de negativa effekterna av lockandet.   

Förklaringarna i den här texten är väldigt korta och koncisa, hör av er till mig om ni vill ha en mer detaljerad artikel om någon av bitarna.        

Inspiration och hjälp med artikeln från Fanny Gott, www.klickerklok.se